Nya studier har visat att ibland kan det fungera bättre med en datoriserad människa än en verklig. Det har nämligen visats att till exempel de många pensionerade soldaterna som lider av posttraumatisk stressyndrom lättare öppnar upp sig för en virtuell människa än någon annan. Detta kan möjligtvis bero på att man kan vara väldigt säker på att detta kommer vara anonymt. En virtuell människa har inte familj eller vänner som en människa av kött och blod har. Detta kanske är orsaken till att många känner sig säkrare att prata med en datoriserad människa.
Om vår moderna världs framgångar har kommit så långt att man kan skapa en virtuell människa som kan läsa tonläge och ansiktsuttryck och på så vis hjälpa människor att bearbeta jobbiga händelser så är det fantastiskt. Vi önskar ju att alla ska kunna må bra och kunna njuta av livet. Se ett exempel på hur det kan se ut i videon här nedan.
